The Path To Paradise

Mashallah

.

Evolutionstanken i det sammanhanget bygger på att naturliga okontrollerade processer är tillräckligt för att förklara uppkomsten av allt som finns, naturligt, utan ingripande från en yttre kraft.

Någonting från ingenting?
”Big Bang-teorin”, den mest accepterade teorin om universums uppkomst, redogör för att allting utvecklades från ett litet kompakt moln bestående av subatomära partiklar och radioaktiv strålning som exploderade och bildade hydrogen (äv helium) gas. Varifrån kom denna energi/materia? Hur rimligt är det att den kom från ingenting, och om så är fallet, vad fick den att explodera? Vi vet av erfarenhet att explosioner är destruktiva och leder till oordning. Hur rimligt är det att anta att en ”stor explosion” (Big bang) ledde till motsatsen - ökad information, ordning och utformningen av avancerade strukturer, så som stjärnor, planeter och så småningom människor?

Fysiska lagar- en slump?
Vi vet att universum styrs av flera grundläggande fysiska lagar, såsom elektromagnetiska krafter, tyngdlagen, förhållandet massa/energi etc. Universums verksamhet är beroende av dessa principer på samma sätt som ett dataprogram som kräver hårdvara med ett instruktionsset. Hur sannolikt är det att dessa fundamentala lagar/principer utvecklades av en slump?

Ordning från oordning?
”Termodynamikens andra (2a) lag” anses vara den mest bekräftade lagen inom vetenskapen. Den redogör för att system blir mer och mer oordnad med tiden, om det inte förses med energi och även att en styrande kraft skapar ordning. Anhängare av Evolutionsteorin/Utvecklingsläran hävdar motsatsen- att ordningen har ökat med tiden utan någon styrande kraft. Hur är detta möjligt? Anhängare av Evolutionsanhängarna invänder vanligtvis att ”Termodynamikens andra (2a) lag” endast gäller stängda, eller isolerade system, och att Jorden definitivt inte är ett stängt system (tex. så får det mängder av råenergi av solen). Hursomhelst, så ser vi att alla system, både öppna och stängda tenderar att försämras. Ett exempel är levande organismer, som är öppna system, - även de förfaller och dör. Det bör också tilläggas att Universum I sin helhet är ett stängt system. Att säga att det kaos som efterföljer en stor explosion (Big Bang-teorin) förvandlat sig själv till den mänskliga hjärnan med dess 120 triljoner förbindelser är en stor överträdelse mot ”Termodynamikens andra (2a) lag”. Det borde också påpekas att tillgången på råenergi är en nödvändig men långt ifrån tillräcklig förutsättning för att en lokal förminskning i entropin skall inträffa. Självklart så kommer inte en cykel att ta form bara för att du blandar en blåslampa med cykeldelar, utan det krävs att en noggrant riktad kraft, tex. en människas händer, följer direktiven från en ritning. Att Universum förses med energi från solen förklarar inte hur ordning kunde uppkomma på Jorden, utan att motsätta sig ”Termodynamikens andra (2a) lag”.

Information från slumpmässighet?
Informationsteorin redogör för att ”information” aldrig uppstår av en slump eller genom tillfälligheter. Vår egen existens bekräftar ständigt detta. Hur kan den enorma ökning i information från enkla organismer ända till människan egentligen förklaras? Information är alltid införd utifrån. Det är omöjligt för naturliga processer att producera sin egen information eller mening, vilket dock anhängare av Evolutionsteorin/Utvecklingsläran hävdar. En dator som slumpmässigt väljer och skriver ned bokstäver, kan måhända bilda ordet ”solstråle”, men det betyder bara någonting för den som på ett intelligent sätt iakttagit och sedan satt en definition på denna bokstavsföljd. Någon form av intelligens är oundviklig vid skapandet av verklig information. samtidigt påstår Evolutionsanhängare dock att ingen intelligens var inblandad I utformningen av människan, vars många system innehåller en ofantlig mängd information.

Liv från döda kemikalier?
Anhängare av Evolutionsteorin/Utvecklingsläran menar att liv kom till från ”icke-liv” (döda kemikalier), så kallad abiogenes/uralstring, även om det är en biologisk lag (biogenes) att liv endast kan komma från liv. Möjligheten för att det allra enklaste tänkbara reproducerande system skulle utformas av sig själv, har blivit uträknat vara så liten som praktiskt taget noll -mycket mindre än En på antalet partiklar med elektronstorlek som får plats I hela universum! Med dessa odds, är det förnuftigt att tro att liv har skapats av sig självt?

Sammansatta DNA och varför RNA av en slump?
För att en cell skall kunna fortsätta existera (reproduceras) krävs både DNA (ritningen) och RNA (kopieringsmekanismen), båda vars uppbyggnad är otroligt avancerad. Hur förnuftigt är det att tro att dessa konstellationer, som är helt beroende av varandra, kom till av en slump precis samtidigt?

Livet är invecklat.
Vi är medvetna om, och sätter högt värde på den enorma mängd intelligent design och planering som lät människan landa på månen. Svårigheten med denna uppgift bleknar ändå I jämförelse med komplexiteten hos den allra enklaste livsformen. Hur resonligt är det att anta att människan kom till utan vare sig designer, intelligens eller planering utan endast genom naturliga processer?

Var är övergångsstadiernas fossiler?
Om evolutionen verkligen hade ägt rum, så skulle våra museer vara överfyllda av skelett från ett oräkneligt antal övergångsstadier. Ändå så kan man efter över hundra års intensiv forskning presentera endast ett fåtal kandidater som bevis på evolution. Om evolution verkligen har ägt rum, var är skelettformerna från de olika övergångsstadierna, och varför visar alla fossilnedteckningar arternas första stadium som fullt utvecklade och så gott som identiska med nutida exemplar? De flesta exemplar som evolutionsanhängare visar upp som belägg för sina teorier är dessutom fokuserade på endast en (1) del av anatomin, tex. ett speciellt ben eller skallen. En riktig fossil borde kunna visa upp övergångsstadier från många om inte alla aspekter. Nästa gång någon visar dig hur ett ben förändrats med tiden, fråga dem då om resten av varelsen. Många evolutionsteoretiker vill helst hålla fast vid denna knappa tillgång på fossilnedteckningar. Ändå visar enkel statistik, förutsatt att du har hittat ett antal fossilexemplar av en varelse, att möjligheten för att du lyckats undvika varenda en av dess föregångare är väldigt liten. Tänk på trilobiterna tex. Dessa fossiler är så vanliga att du kan köpa en för 100 kr, ändå har ingen föregångare hittats.

Skulle en övergångsvarelse överhuvudtaget kunna överleva?
Evolution kräver att övergångsperioden från ett stadium till ett annat sker gradvis. Glöm ej att ”naturligt urval” är meningen skall behålla de individer som har utvecklat en förbättring av något slag. Hur kunde en animalisk övergångsvarelse möjligen överleva (och varför skulle den överhuvudtaget bli utvald), när den inte skulle passa in I vare sig sin gamla miljö eller nya? Kan du ens föreställa dig en serie av små utvecklingssteg som tar en varelse från ett stadium till ett annat, som inte bara håller den vid liv, utan även I förbättrad form? Självklart är en ljuskänslig fläck bättre än ingen synförmåga alls, men varför skulle en sådan fläck överhuvudtaget utvecklas? (Evolutionsanhängare tar gärna detta för givet). Och även om den gjorde det, så går det emot all erfarenhet och förnuft att tro att mutationer av denna fläck så småningom resulterade I den överväldigande komplexiteten hos det mänskliga ögat.

Reproduktion utan reproduktion?
En väsentlig grundsats I evolution är tanken att varelser utvecklas genom en (ostyrd) serie av små förändringar orsakad av mutationer, ”valda” för att spara de bättre förändringarna över en lång tidsperiod. Hur kunde förmågan att reproducera (fortplanta) utvecklas utan förmågan att reproducera (fortplanta)? Kan du ens föreställa dig ett teoretiskt scenario där detta är möjligt? Och varför skulle evolutionen skapa två kön? Asexuell reproduktion verkar mer sannolik och effektiv! Att hänvisa frågan till abiogenes/uralstring tar inte itu med problemet. Att ta för givet existerande reproducerande varelser med hjälp av evolutionsteorier är ett STORT antagande som sällan fokuseras på I allmäna diskussioner.

Växter utan fotosyntes?
Fotosyntesprocessen hos växter är väldigt invecklad. Hur kunde den första plantan överleva utan att den redan från början hade denna synnerligt anmärkningsvärda förmåga? Hur förklarar du symbiotiska förhållanden? Det finns många exempel på både växter och djur som lever I symbios (de är beroende av varandra för sin överlevnad). Hur förklarar evolutionen detta? Det duger inte förrän det är fullständigt. Vi vet av erfarenhet att en artikel vanligtvis inte är användbar förrän den är komplett, oavsett om det är en bil, en sockerkaka eller ett dataprogram. Varför skulle naturen plötsligt börja skapa ett öga, ett öra, en vinge (eller vad som helst annat) när denna artikel inte skulle vara till nytta för djuret förrän den är fullständig? Tänk även på, att bara en ljuskänslig fläck, eller den allra enklaste varianten av vilken förmåga som helst, är långtifrån ett enstegsmoment som är enkelt att producera.

Förklara metamorfos!
Hur kan evolution förklara metamorfosen hos en fjäril? Så fort fjärilslarven utvecklats till en ”gelemassa” (ur vilken så småningom en fjäril kommer fram), borde den då inte visa sig ”sitta fast”? Det borde vara lätt att visa evolution. Om evolution är den storslagna mekanism som producerat allting som finns naturligt från en enkel gas, så måste denna mekanism vara väldigt lätt att se. Man borde kunna bevisa dess existens på några veckor eller dagar, om inte tom. några timmar. Vetenskapsmän har bombarderat ett oräkneligt antal fruktflugor med radioaktiv strålning I flera årtionden för att kunna bevisa evolution I rörelse men har ännu bara lyckats producera…fler (deformerade) fruktflugor. Hur förnuftigt är det att tro på evolution som förklaring på vår existens när inte ens det allra enklaste experiment lyckats dokumentera det? Att på artificiell väg skapa en ny arttyp är en alldeles för liten förändring för att förklara att ”makroevolution” verkligen är möjlig. En ”högre-ordning” förvandling, där organismens informationsinnehåll ökat, borde kunna visas upp klart och tydligt men det har inte gjorts ännu. Om man utvecklar en ny arttyp så ändrar man den existerande informationen, man lägger inte till ny information, vilket dock skulle vara nödvändigt för ett nytt organ tex.

Invecklade, komplexa saker kräver intelligent design! Människor är intelligenta. Om ett ingenjörsteam en dag skulle designa en robot som kunde ta sig över alla typer av terräng, gräva stora hål, bära flera gånger sin egen vikt, hitta sina egna energikällor och bara var tre mm hög, så skulle vi förundras över denna prestation. All vår erfarenhet säger oss, att en sådan robot skulle aldrig kunna komma till av en slump, inte ens om alla delar fanns tillgängliga och var placerade bredvid varandra. Och vi vet utan tvivel att en behållare med hydrogen gas, oavsett hur länge vi lät den stå där eller vilken typ av råenergi vi applicerade på den, aldrig skulle resultera I en sådan robot. Men vi har redan en sådan ”robot” – den kallas för ”myra”, och vi mosar dem därför att de är ”ingenting”, jämfört med människor. Och Gud skapade dem, och han skapade oss. Finns det någon annan förklaring?

.

Föreställ dig själv att du hittar en klocka i mitten av en öken. Vad skulle du dra för slutsatser? Skulle du tro att någon hade tappat denna klocka? Eller skulle du tro att klockan kom till av sig själv? Självklart kommer inte en förnuftig människa säga att klockan bara råkade dyka upp ur sanden. Alla de invecklade delarna kan inte helt enkelt utvecklas ur de olika metall delarna som låg begravda i jorden. Klockan måste ha en tillverkare. Om klockan visar en exakt tid så förväntar vi oss att tillverkaren måste vara intelligent. Slumpen kan inte tillverka en fungerande klocka. Vad finns det mer för någonting som visar exakt tid? Tänk på soluppgången och solnedgången. Deras inställningar är så exakt justerade att vetenskapsmän kan publicera i förväg tiden för solnedgången i våra dagstidningar. Gud säger i Koranen:

"Solen och månen vandra enligt beräkning"

Men vem reglerar inställningarna för soluppgångarna och solnedgångarna? Om en klocka inte kan fungera utan en intelligent skapare, hur kan solen gå upp och ner med en klockas exakthet? Kan detta ske av sig själv? Gud säger i Koranen:

"Det är Han som skapade solen som ett bländande ljus och månen (som återger dess) sken, och som har fastställt dess faser, så att ni kan räkna åren och mäta (tiden). Gud har inte kapat detta utan en plan och syfte. Han framställer budskapen fast och klart för de insiktsfulla."

Låt oss fundera närmare över vår egen sol. Den befinner sig på ett säkert/oföränderligt avstånd, ca 95 miljoner mil från jorden. Om den skulle ha varit närmare oss så skulle jorden ha brunnit upp. Och om den skulle ha varit för långt bort, så skulle jorden ha blivit en planet täckt av is, som i sin tur skulle göra allt mänskligt liv omöjligt.

"Man kan nämligen visa att även den minsta lilla ändring av de fysiska konstanternas värden skulle göra universum obeboeligt." (Världen växer, av Tor Norretranders, sid 135)

Vem bestämde i förväg att detta var det rätta avståndet? Kunde det ske av en slump? Utan solen skulle inte växter ha liv. Då skulle djuren och människan svälta. Bestämde sig solen att bara vara där för oss? Solstrålarna skulle vara farliga för oss om det inte hade varit för det skyddande ozon lagret i vår atmosfär. Atmosfären runt jorden håller de skadliga ultravioletta strålarna från att nå oss. Vem var det som skapade denna sköld omkring oss? Gud säger i Koranen:

"Och (Gud har) byggt himlns (valv) som ett väl skyddat tak? Men de vänder ryggen åt (naturens alla) tecken!"

Vi behöver soluppgång. Vi behöver solens energi och dess ljus för att se vart vi går under dagen. Men vi behöver också solnedgång. Vi behöver en paus från hettan, vi behöver nattens kyla och vi behöver mörker för att sova. Vem reglerade denna process för att förse oss med detta? Gud säger i Koranen:

"och Vi (Gud) har skänkt er sömnen för att (er kropp skall få) avbrott för vila och gett er natten som täcker (er) och dagen så att ni (i klart ljus) kan förtjäna ert bröd."

Dessutom, om vi endast hade haft solens värme och atmosfärens beskydd så skulle vi vilja ha någonting mer - skönhet. Våra kläder ger oss värme och skydd, men vi designar också för att de ska se vackra ut. Skaparen som gav oss ljus, energi, skydd och skönhet förtjänar vår uppskattning. Ändå finns det vissa människor som vidhåller att Han inte existerar. Vad skulle de tro om de fann en klocka i öknen? En noggrann, fungerande klocka? En underbar designad klocka? Skulle de inte dra slutsatsen att det existerar en klockmakare?:

"Människor har alltid fyllts av vördnad inför den fysiska världens sinnrikhet, majestät och intrikata organisation. Himlakropparnas vandring över himlen, årstidernas rytm, en snöflingas mönster, myriader levande varelser så väl anpassade till sin omgivning - allt detta tycks alltför välordnat för att vara en själlös slump." (I huvudet på Gud, av Paul Davies, sid 199)

En som uppskattar skönhet? Sådan är vår Gud som skapade oss. Om du nu inte skulle hitta klockan i en öken utan köpa den i en butik så skulle du självklart få en bruksanvisning för hur man använder klockan på bästa sätt. På samma sätt har Skaparen skrivit en bruksanvisning för hur man ska förhålla sig till Hans skapelse, nämligen Koranen. Med en klocka får du bruksanvisningar. Med skapelsen får du en instruktionsbok.

.

Jag vaknade tidigt som vanligt trots att det var min lediga dag, min dotter Rim hade också stigit upp. Jag satt vid mitt skrivbord och skrev när Rim kom fram till mig och frågade vad jag skrev. Jag svarade att jag skrev till Allah. Rim undrade om hon fick läsa vad jag skrivit och jag gjorde henne ledsen och besviken genom att som vanligt svara -Nej mitt hjärta, det är min privata korrespondens med Allah.

Ett par veckor senare kom jag in på Rims rum där hon satt och skrev vid sitt skrivbord, hon dolde pappret hon skrev på så att jag inte skulle kunna se vad det stod. När jag frågade vad det var hon höll på med så var hennes svar att det var nåt privat. Jag undrade vad min 9 åriga dotter kunde skriva som var så hemligt, så hon sa att det var meddelanden till Allah som du också skriver mamma. Hon tittade på mig och frågade om Allah hade svarat på mina meddelanden till Honom. -Ja , Allah vet allt! var mitt svar på det.

Jag gick från Rims rum och in till min handikappade make för att läsa dagstidningen för honom. Mina tankar var fortfarande kvar hos Rim och min man kunde se att allt inte stod rätt till med mig. Han missuppfattade det hela och trodde att jag var ledsen över att han hade blivit en börda för mig så han försökte övertala mig att anställa en hemsjukvårdare som skulle kunna avlasta mig.

Jag hade aldrig ens tänkt i de banorna. Jag höll min makes huvud och kysste ömt hans panna som fuktats av svett så många gånger när han jobbat och slitit för att vi skulle ha mat på bordet, tak över huvudet och kläder på kroppen. Jag förklarade skälet till att mina tankar vandrade iväg så där.

En dag när Rim kom hem från skolan så var doktorn på hembesök hos för att kontrollera min mans tillstånd. Rim sprang in till pappan efter att hon kramat om honom och pussat honom så satt hon säg tätt intill. Rim älskade sin far innerligt och gjorde sitt bästa för att få honom att glömma sin bedrövelse över sitt handikapp. Doktorn berättade för mig att min mans tillstånd hade försämrats markant sen sist. Hans hade kanske 3-4 veckor kvar att leva pga. att hjärtat försvagats snabbt. Jag glömde att Rim ännu bara var ett barn och helt utan omskrivningar eller försköningar lät jag henne få veta vad doktorn sagt.

Rim grät förtvivlad och frågade varför det måste hända hennes far. Be Allah bota honom, försökte jag trösta henne, vi får inte glömma hans Allsmäktighet och Barmhärtighet, Allah kan göra vad Han vill. Rim tystnade, Insha Allah så kommer inte min far att dö. Varje dag innan Rim gick till skolan kysste hon sin fars kinder och kramade honom. Den här dagen sa hon att hon önskade att han kunde följa henne till skolan som hennes vänners fäder gjorde. Min man blev väldig ledsen över sitt tillkortakommande men dolde det för henne och svarade henne, Insha Allah att jag en dag kan följa dig till skolan.

Efter att jag släppt av Rim vid skolan så gick jag till Rims rum för att ta itu med städningen av det. En fin ask hon bett mig om stod på skrivbordet och när jag lyfte på locket såg jag att den innehöll Rims privata korrespondens med Allah. Jag kunde inte låta bli att stilla min nyfikenhet att få reda på vad min lilla dotter pratade med Allah om.

Där stod: O Allah, jag önskar att grannens hund dör för den skrämmer mig alltid när jag är ute och leker. O Allah, jag önskar att vår katt får ungar. O Allah jag önskar att min kusin skall klara sin sluttenta för han är alltid snäll och hjälpsam mot alla. O Allah jag önskar att vår trädgård skall blomstra så att jag kan ta med blommor till min fröken varje dag. Allt var skrivet med ett barn rena hjärta och sinne. Allt detta hade blivit verkligt! Grannens hund hade dött förra veckan, vår katt hade fått ungar, hennes kusin hade klarat sin sluttenta med strålande resultat, och vår trädgård blommade som jag aldrig lyckats få att blomma blommade för fullt. Jag undrade varför de inte fanns någon bön om att hennes far skulle bli frisk.

Mina tankar avbröts av telefonens gälla signal. Det var rektorn på Rims skola som till sist lyckades fram att min älskade dotter hade omkommit. Rim hade trillat ut från ett fönster på fjärde våningen när hon försökte fånga blombuketten som råkat glida ur hennes hand när hon tittat ut, blommorna som hon på morgonen hade tagit med sig till fröken.

Både jag och hennes far blev svårt chockade av beskedet, hennes far kunde inte tala av sorgen. Jag var den som måste vara stark för oss båda. Jag fortsatte att gå till skolan varje dag och gjorde alla andra sysslor jag alltid gjort när Rim var kvar i livet. Jag ville inte ta till mig att Rim var borta. Allt ja allt i huset påminde mig ständigt om henne, jag kunde höra hennes glada skratt och hennes springande steg.

År senare hörde jag en dag ett ljud inifrån Rims rum och sprang genast dit och öppnade dörren. När jag såg hennes rum så brast jag i gråt och slängde mig på sängen som knakade till av min tyngd. Då mindes jag att Rim nämnt att sängen gav ljud ifrån sig när hon vände sig i den. När jag slutligen slutat gråta och lyfte på mitt huvud så såg jag att det var en tavla som trillat ner och framkallat ljudet som fått mig att komma dit. På tavlan stod ayah Al-Kursi. När jag tog upp den såg jag att ett papper stack ut på baksidan. Efter att jag tagit ut pappret såg jag att det var ett av Rims meddelanden till Allah. Det stod : O Allah, låt mig dö och min far leva.

Att be om förlåtelse är den sorts tro där människan uttrycker sin lydnad till Allah. Medan en troende kan finna stor tillfredsställelse i sin relation med andra så erhåller hon samma tillfredsställelse i sin lydnad till Allah.

Motsatsen är den icke troende som man sällan ser söka efter Allahs förlåtelse. En sådan persons natur kan vara att visa lydnad till någon av sina medmänniskor, och hon är redo att anförtro sig i försök att vinna någons behag, hon kan utföra olagliga handlingar som fördöms av Allah.

Ändå kan samma person vara för arrogant och för stolt att be om Allahs förlåtelse eller visa lydnad till Honom. Endast personer med en stark övertygelse finner tillfredsställelelse i deras känslor av lydnad och är alltid redo att erkänna Allahs storhet och makt och ber ständigt om Hans förlåtelse. När det gäller detta säger Allah,

‘’Men Gud ville inte straffa dem när du ännu var mitt bland dem; inte heller vill Gud straffa dem eftersom det fanns några (bland dem) som bad (Gud) om förlåtelse.’’
Koranen 8:33

Denna vers klargör vad det innebär att be om förlåtelse, och berättar för oss att det inte kan ske såvida tron är djupt rotad i hjärtat hos den personen som söker den. Versen visar att Allah inte skulle straffa de trotsiga icke troendena medan Muhammad (fred vare med honom) fortfarande fanns bland dem, eftersom Han hade skickat honom som en barmhärtighet för mänskligheten, och eftersom Hans barmhärtighet kommer före Hans straff. Versen förklarar vad som skulle hända när Muhammad (fred vare med honom) dör. Den säger,

’’...inte heller vill Gud straffa dem ...som bad (Gud) om förlåtelse.’’
Koranen 8:33

Här får vi veta att förlåtelse kunde beviljas till icke troende efter Muhammads (fred vare med honom) död, och att de skulle besparas straffet om de sökte förlåtelse och förbinder sig att lyda Allah, för när de gör det så visar de att tro har nått deras hjärtan, och när tron en gång väl har etablerats, så är Allahs barmhärtighet försäkrad. Med dessa ord visar Allah hur stort Han värderar sökandet av förlåtelse och hur det förhindrar straff och utplånar synder.

Allah poängterar fördelarna med att söka förlåtelse när Han säger,

'’Men om de kommer till dig efter att ha gjort sig själva orätt (med sin synd) för att be om Guds förlåtelse, och om sändebudet ber om förlåtelse för dem, skall de finna att Gud i Sin barmhärtighet tar emot den ångerfulles ånger.’’
Koranen 4:64

Det första och det mest viktiga steget av försoning är att be om förlåtelse, visa ödmjukhet och underkastelse till Allah är de mest framträdande tecknen. Vi ska därför inte förvänta oss att en icke troende är ivrig att söka Allahs förlåtelse.

För Allah värnar om de som söker Hans förlåtelse, Muhammad (fred vare med honom) uppmanade sina följeslagare att göra det till en väsentlig del av deras vardagliga liv, och sade att han bad om förlåtelse inte mindre än etthundra gånger per dag.

Att be om förlåtelse är en västentlig del av tron som är djupt förankrad i hjärtat hos den troende och som inte kan utövas innerligt förutom av en person som fruktar Allah. Sökandet efter förlåtelse som inte är innerligt är värdelöst och missar en av de viktiga belöningarna i tron. Så när Allah beordrar Muhammad (fred vare med honom), som var det bästa exemplet att följa, att be om förlåtelse, så beordrar Han alla troende att följa hans exempel.

Genom att upprepade gånger be om förlåtelse så är den troende, förutom att hon är i nära kontakt med Allah, också ständigt medveten om sin egen svaghet och sitt behov av Allahs barmhärtighet. Det fungerar som ett beskydd mot hennes glömska om Räkenskapens Dag eller att upptas av sina egna världsliga begär, och det avskräcker henne från att synda och göra orätt mot sina medmänniskor eller mot sig själv.

Men genom att förstå den fulla betydelsen av versen ’’...Be Honom om förlåtelse för synder..’’ (Koranen 47:19) så måste det ses i ljuset av två faktorer. Den första är att Muhammad (fred vare med honom) skickades som en barmhärtighet till mänskligheten, och det andra är att Allah är den Allsmäktige och Den som kan allt, och Hans Rättvisa – som inte alltid är omedelbar, är ändå säker.

Muhammad (fred vare med honom) som tog på sig mera än han kunde uthärda i hans ansträngning att vinna hjärtan hos orubbliga icke troende, led en hel del plågor och besvikelser. Allah visste det och visade sin omtanke genom att berätta för honom att Han inte hade uppenbarat Koranen för honom för att plåga honom (Koranen 20:2) Vid ett annat tillfälle kom hycklarna till honom och hade ursäkter för att inte förena sig med honom i expeditionen till Tabuk. Så Muhammad (fred vare med honom) undantog dem från att delta i kampanjen, ett beslut som ansågs vara för liberalt sett utifrån vad Jihad innebär. Allah klargjorde denna punkt när Han sade till honom,

’’Gud förlåter dig – men varför lät du dem (stanna hemma), innan du hade klart för dig vilka som talade sanning och vilka som ljög?’’
Koranen 9:43

Det finns inget skuldbeläggande eller tillrättavisande i denna vers. Båda anmärkningarna innehåller Muhammads (fred vare med honom) omåttliga vänlighet. Men Muhammad (fred vare med honom) slutade aldrig att be om förlåtelse för de döda icke troenden som i det förflutna hade plågat honom och kämpat mot hans budskap. Här säger igen Allah till honom ’’Be aldrig för någon av dem som dött och stå inte vid hans grav,...’’ (Koranen 9:84). Att be för de döda är ingen synd utan en handling av omåttligt vädjande om Allahs barmhärtighet, men det är också att be Honom om förlåtelse. Till det svarar Allah,

’’...om du också bad om förlåtelse för dem sjuttio gånger, skall Gud inte förlåta dem.’’
Koranen 9:80

Det är uppenbart att Muhammads (fred vare med honom) omtanke för de som hade kämpat mot honom och försökte att vanära honom inte på något sätt är mindre än hans omtanke för de som accepterade hans budskap och stödde honom. Men Allah sade till honom att dessa kättare inte förtjänade hans garantilösa omtanke, och att deras dom hade beslutats, och därmed påminde han honom om hans precisa roll,

’’...över deras (sinnen) har du ingen makt...’’
Koranen 88:22

’’Be aldrig för någon av dem som dött och stå inte vid hans grav’’
Koranen 9:84

En del skeptiker säger att Muhammad (fred vare med honom) var överdriven i sin iver och bekymrad över ödet av dessa missledda kättare och motståndare. Det motsäger versen där Allah säger,

’’Och han talar inte av egen drift’’
Koranen 53:3

Orientalisternas tolkning av den ovanstående versen är att när han tar på sig mera än vad han givits tillåtelse av Allah att göra, så har Muhammad (fred vare med honom) följt sin egen intuition och föreskrifter från hans eget sinne.

Det är långt från sanningen. Den rätta tolkningen är att så länge som Allah uppenbarade sanningen till Muhammad (fred vare med honom) och visade honom den rätta vägen, då hade Muhammad (fred vare med honom) inget val än att lyssna till det oavsett vad han skulle ha velat göra. Se efter uppenbarelsen av versen ’’Be aldrig för någon av dem...’’ (Koranen 9:84) så avhöll han sig från att göra det, och följande uppenbarelsen av versen, ’’MED BISTER min vände han sig bort när den blinde mannen kom fram till honom’’ (Koranen 80:1-2). Han försökte inte prioritera att vinna hjärtan hos någon av de eminenta ledarna för Quraysh framför någon av de ödmjuka bland folket, de spelade ingen roll hur mycket han trodde att vinna över de eminenta skulle kunna stödja Islams sak.

Ett exempel är hur han följde denna regel och det illustreras när hans farbrors dom förutspåddes,

’’MÅTTE Abu Lahab förgås! Ja han är redan dömd att förgås!’’
Koranen 111:1

En man som Muhammad (fred vare med honom) alltid hade bett om vägledning för.

Trots den dom som uppenbarelsen förutspådde för hans farbror, så kunde Muhammad (fred vare med honom) inte dölja dess innehåll, och måste offentliggöra det för sitt folk även om han kanske skulle ha önskat annorlunda. Faktum är att Muhammad (fred vare med honom) aldrig försökte att kringgå förordningar i religionen eller i Allahs påbud, oavsett hur mycket det stod i konflikt med hans egna känslor.

"Låt oss nu vända uppmärksamheten till versen som börjar med orden, ’’Och om Vi inte hade gjort dig stark i tron...’’
(Koranen 17:74)

Orientalister tolkar detta att det betyder att Muhammad (fred vare med honom) skulle ha accepterat en kompromiss med de icke troende, där de skulle ha alternerat tron att dyrka Allah ett år och deras statyer ett år osv.

Denna tolkning är väldigt missledande, och det finns ingenting i versen som rättfärdigar det. Faktum är att språkligt, så betyder den översatta frasen ’’om Vi inte hade gjort’’ så betecknar det fasthet, så väl som immunitet från avvikelse från bestämmelserna och Allahs påbud. På liknande sätt så översätts frasen ’’dig stark i tron’’ vilket indikerar handling, om ett närmade, inte utfördes. Med andra ord, Allah säger till Muhammad (fred vare med honom) att även om han hade stöd av Hans gudomliga vägledning och ’’inte skulle ha gjort’’, skulle hans naturliga fromhet ha vägledigt honom från en göra en ond kompromiss.

Versen fortsätter att säga, ’’Vi skulle ha fördubblat ditt straff i detta liv och fördubblat det efter döden..’’ (Koranen 17:75). För vem gäller detta ’’fördubblade straff i detta liv och dubbelt straff efter döden’’? Var det för Muhammad (fred vare med honom)? Uppenbarligen inte för han skyddades genom gudomligt beskydd, så väl som genom hans dygdiga natur, från att kunna begå en sådan synd. Därför faller det sig naturligt att denna vers inte gäller honom utan snarare de som kan ha försökt sig på en sådan kompromiss, att blanda in Allahs religion med icke troende.

Det finns visdom i den ovanstående versen som inte ska förbises, för i den så betonas det faktum att ju närmare vi är till Allah och ju högre vi rankas i Hans uppskattning, destom mera allvarligt kommer vi att dömas av Honom för våra fel. Det upprepas med eftertryck i följande sura (kapitel),

’’Och de vitklädda sade: ’’Jesus, son av Maria! Kan din Herre låta ett bord (dukat till måltid) sänka sig ned till oss från himlen? (Och Jesus) svarade: ’’Frukta Gud, om ni har sann tro!’’

’*De sade: ’’Vi vill smaka (en sådan måltid), så att våra hjärtan får ro och vi får veta att det som du har sagt oss är sanningen, och så att vi kan vara dina vittnen.’’

Och Jesus sade: ’’Gud, Vår Herre! Låt en måltid från himlen sänka sig ned till oss; den skall bli en högtid för oss, för den förste och den siste, och ett tecken från Dig. Och försörj oss (med det som vi behöver)! Du är den bäste Försörjaren.’’
Koranen 5:112-114

Lärjungarna trodde på Allah och följde med Jesus (fred vare med honom) och hjälpte till att sprida underkastelse till Allah. En dag bad de honom om ett tecken från Allah i form av ett bord dukat med mat, som Gud uppfyllde men Han varanade dem,

’’..men om efter detta någon av er förnekar (tron) skall Jag låta honom utstå ett straff som ingen i hela världen fått utstå.’’
Koranen 5:115

I den här versen, lämnar Allah ingen möjlighet till tvivel att ju närmare vi är till Honom och desto högre vår position är i Hans tjänst, desto hårdare kommer Hans dom mot oss att vara. Samma poängteras i sura 33 där Allah säger till profetens (fred vare med honom) fruar,

’’Hustrur till (Vår) profet! Ni skiljer er från alla andra kvinnor...’’
Koranen 33:32

Vad det betyder här är att vara nära profeten Muhammad (fred vare med honom) och därmed till Allah, kommer hans fruar att dömas annorlunda än andra kvinnor.

När det gäller betydelsen av den kontroversiella versen, ’’Och om Vi inte hade gjort dig stark i tron...’’ (Koranen 17:74) är uppenbar. Det inkluderar det allvarliga straffet för de personer som rankats hägt genom Allahs uppskattning, eller de som har visats Hans förebud, om de skulle bryta mot Allahs lag eller försvagas i deras tro. Men det har inte inkluderat Muhammad (fred vare med honom), som Allah har gjort stark i tron och som är immun mot att göra fel i ting som gäller religionen.

Denna vers refererar inte till honom personligen, utan etablerar snarare en grundregel gällande straff för alla troende som uppskattas av Allah.

Referens till denna bok: ’’The Miracles of the Quran’’